För den som drabbas av panikattacker är frågan nästan alltid densamma: ”Kommer detta att gå över?”
Även om det känns som om kroppen står inför en livshotande situation är panikattacker i sig inte farliga. Men frågan om paniksyndrom kan försvinna av sig själv – utan behandling – är mer komplex.
Panikattackens natur
Panikattacker är kortvariga episoder av intensiv rädsla eller obehag, ofta med symtom som hjärtklappning, andnöd, svettningar och en känsla av att tappa kontrollen eller dö. De når sin topp inom några minuter och klingar sedan av. Enstaka panikattacker är vanliga i befolkningen och behöver inte leda till diagnos.
Men när de blir återkommande och individen utvecklar en stark rädsla för nya attacker – samt börjar undvika situationer där en attack kan uppstå – talar vi om paniksyndrom.
Kan det gå över av sig själv?
Forskning visar att vissa personer kan uppleva spontana förbättringar. Enligt en longitudinell studie av Bruce et al. (2017) tillfrisknade cirka 20–25 % av personer med paniksyndrom utan psykologisk eller medicinsk behandling under en period av två år. Men detta var förknippat med färre samsjukliga tillstånd och mindre undvikandebeteende vid baslinjen.
För de flesta krävs dock professionell hjälp för varaktig symtomlindring. Paniksyndrom har en tendens att bli kroniskt om det inte behandlas – delvis eftersom undvikande och ångest för ångesten själv ofta förstärker problemet. Den som en gång börjat undvika vissa platser eller kör mönster som minskar kortsiktig oro får svårare att lära sig att paniken i sig inte är farlig.
Mot den bakgrunden rekommenderas därför generellt sätt behandling av panikångest.
Kroppens larm och hjärnans tolkningar
Ett centralt problem vid paniksyndrom är att hjärnan feltolkar kroppsliga signaler som farliga. Små förändringar i andning, hjärtslag eller balans tolkas som tecken på en annalkande katastrof. Detta aktiverar det sympatiska nervsystemet och får kroppen att ”lägga i en växel” för att skydda sig – vilket leder till just de symtom individen försökte undvika. Det blir en självuppfyllande spiral.
Behandling syftar till att bryta denna spiral genom att ge individen nya förhållningssätt till kroppens signaler. Kognitiv beteendeterapi (KBT) och interoceptiv exponering – där man avsiktligt framkallar kroppsliga symtom – är effektiva metoder (Tolin et al., 2020).
Vad säger metaanalyser?
En omfattande metaanalys av Cuijpers et al. (2016) visade att psykologisk behandling är betydligt mer effektiv än att vänta ut symtomen. Både SSRI-behandling och kognitiv terapi visade stark effekt på såväl frekvens som intensitet av panikattacker. Samma slutsats dras i en senare översiktsartikel av Bandelow et al. (2017), som betonar att obehandlat paniksyndrom ökar risken för depression, missbruk och försämrad livskvalitet.
Slutsats
Panikattacker är i sig självbegränsande och farliga endast i upplevd bemärkelse. Men när panikattacker utvecklas till paniksyndrom är spontan tillfriskning möjligt för vissa, men ovanligt. Den starkaste skyddsfaktorn för återhämtning är att få en korrekt diagnos och evidensbaserad behandling.
Referenser
Bandelow, B., Michaelis, S., & Wedekind, D. (2017). Treatment of anxiety disorders. Dialogues in Clinical Neuroscience, 19(2), 93–107. https://doi.org/10.31887/DCNS.2017.19.2/bbandelow
Bruce, S. E., Yonkers, K. A., Otto, M. W., Eisen, J. L., Weisberg, R. B., Pagano, M., … & Keller, M. B. (2017). Influence of psychiatric comorbidity on recovery and recurrence in generalized anxiety disorder, social phobia, and panic disorder: a 12-year prospective study. American Journal of Psychiatry, 172(12), 1234–1242.
Cuijpers, P., Karyotaki, E., Weitz, E., Andersson, G., Hollon, S. D., van Straten, A. (2016). The effects of psychotherapies for major depression in adults on remission, recovery and improvement: A meta-analysis. Journal of Affective Disorders, 202, 511–517. https://doi.org/10.1016/j.jad.2016.05.036
Tolin, D. F., McKay, D., Forman, E. M., Klonsky, E. D., & Thombs, B. D. (2020). Empirically supported treatment: Recommendations for a new model. Clinical Psychology: Science and Practice, 27(3), e12350.
