Ett av de vanligaste tillstånden som förekommer tillsammans med utmattningssyndrom är depression. Upp till hälften av alla personer med utmattningssyndrom uppfyller också kriterierna för egentlig depression (Glise et al., 2020).
Detta fenomen av samsjuklighet – där två eller flera diagnoser förekommer samtidigt – gör det kliniskt utmanande att identifiera vilken typ av behandling som behövs.
Både utmattningssyndrom och depression kännetecknas av trötthet, minskad energi och nedsatt funktionsförmåga. Men vid depression är nedstämdhet, anhedoni (oförmåga att känna glädje), självkritik och hopplöshet mer framträdande, medan kognitiva problem och stresskänslighet ofta dominerar vid utmattningssyndrom (van der Linden et al., 2021).
Studier tyder på att långvarig stress kan bidra till utvecklingen av depression, särskilt genom påverkan på hjärnans reglering av känslor, sömn och motivation. Dysreglering i HPA-axeln (hypotalamus–hypofys–binjurebarksaxeln) har setts i både depression och utmattningssyndrom, vilket stärker bilden av en biologisk koppling mellan tillstånden (Jonsdottir et al., 2023).
Kliniskt är det också viktigt att förstå att depression kan förstärka återhämtningstiden vid utmattningssyndrom. Individer med båda tillstånden har i regel längre sjukskrivningsperioder, större behov av samordnade insatser och ofta ett mer omfattande behandlingsbehov. Här kan kombinationen av psykologisk behandling och farmakologisk behandling vara relevant, där t.ex. KBT och SSRI-preparat integreras i en gemensam behandlingsplan.
Vidare finns det en risk att felaktigt behandla utmattningssyndrom som depression om inte en noggrann psykologisk bedömning görs. Det kan leda till att individen inte får rätt sorts hjälp – exempelvis att man missar vikten av strukturerad återhämtning och stressreduktion, och i stället enbart fokuserar på depressiva symtom. Därför krävs ofta ett helhetsperspektiv i bedömning och behandling.
För att ytterligare försvåra bilden är det inte ovanligt att depressionen hos en person med utmattningssyndrom kan vara så kallad sekundär – det vill säga en följd av långvarigt lidande och funktionsnedsättning. Det innebär att den nedstämdhet och hopplöshet som uppstår inte alltid behöver behandlas som en primär depressiv störning, utan ibland snarare lindras i takt med att utmattningssyndromet förbättras. Detta talar för vikten av en nyanserad bedömning och anpassad behandling över tid.
Samsjukligheten understryker vikten av att få en professionell bedömning. En legitimerad psykolog kan hjälpa till att särskilja om det rör sig om en egentlig depression, ett utmattningssyndrom – eller båda. En korrekt diagnos är avgörande för att behandlingen av utmattningssyndromet såväl som depressionen ska bli effektiv.
Referenser
Glise, K., Ahlborg Jr, G., & Ekstedt, M. (2020). Prevalence and course of stress-related exhaustion in primary health care: A 3-year follow-up study. Journal of Mental Health, 29(1), 96–103.
Jonsdottir, I. H., Hange, D., Wilczek, A., & Björkelund, C. (2023). Stress-related disorders and their link to depression: A longitudinal population study. Psychoneuroendocrinology, 153, 106121.
van der Linden, D., Beckers, D. G., & Bakker, A. B. (2021). Burnout and depression: A diagnostic classification problem. European Journal of Psychological Assessment, 37(3), 199–207.
